Jag bestämde mig för att byta till den här bloggen för att jag kände att jag aldrig hade kunnat gå vidare efter dom sista inläggen i min förra blogg. Att gå vidare efter inlägget om Freddy till inlägg om kläder eller något alls kändes ganska omöjligt, så jag tänkte att om jag byter blogg så blir det enklare att bara börja om från början... Det var bullshit.. Inte ett dugg enklare och varje gång jag ska skriva om någonting annat så blir jag illamående av dåligt samvete.. Hur kan jag skriva om någonting när Freddy är död??? Ja jag vet att livet går vidare och allt det där, men mitt liv har inte riktigt gått vidare än..
Det är lustigt (lustigt var ett konstigt ordval, men hey ni fattar) att människor förstår att man är ledsen i max en vecka.. Sen börjar dom tycka att man är konstig och obehaglig. Och dom drar sig undan som om man hade någon sjukdom. Man måste tillslut låtsas som om allt är okej vilket bara gör allt värre. Min pojkvän är snäll och förstående men börjar tycka att jag är ganska jobbig, han säger det inte, men jag märker det..
Tyvärr så är det inte något jag kan göra något åt. Det finns ingen knapp atttrycka på för att få det att sluta göra ont. Tro mig, hade det funnits en sådan knapp hade jag skaffat ett gäng sådana och delat ut till hans föräldrar och hans bror.. Han är det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista som fladdrar förbi i mitt huvud innan jag somnar..
Och jag är medveten om att det kommer att bli bättre för varje dag.. Men just nu är det inte bra alls och jag tänker inte låtsas som om det är det bara för att behaga andra..
Jag vill heller inte glömma, jag vill inte glömma Freddy, och kommer inte att försöka.
So tell me when you hear my heart stop. Your'e the only one that knows. Tell me when you hear me falling, theres a possibillity I wouldn't know-
6 kommentarer:
Hej vännen...
Skit i vad alla tycker! Ditt sorgearbete måste få ta den tiden det tar...punkt slut. Får det inte göra det kommer den att uttrycka sig i någon annan form, som kanske är destruktiv och bli mycket värre...
Tänker på dig...sköt om dig!
p.s jag har dig som länk på min blogg. Hoppas att det är ok?
iiiiii
tack så mkt för dina ord Sussie! Det värmde verkligen!! Vad roligt att du har mig som länk, har inte riktigt förstått hur man gör det på den här bloggen än :) Kram Martina
Sorg är olika för alla,och man glömmer aldrig,man lär sig bara leva med den , det tar olika tid för alla ,och första året är alltid värst,
1 födelsedag ,1 jul 1 påsk ,1 midsommar, 1 nyår osv osv .
jag vet jag är fort där och endå har det gått 3 år sen min pappa dog ,och det går upp och ner hela tiden ,men nu kanske det går lite längre mellan varje gång, men sorgen finns alltid där!
;( ta han d om dig !
Och skriv vad du vill dina tanker eller om du vill modeblogga det gör inget ,det är din dagbok du bestämmer;)
Kram!!
jag tycker att ingen kan säga hur länge man får sörja . det är upp till var o en . sörj hur länge du vill !!
men ta hand om dig under tiden !!
Kram Pillan
pillanlandell.blogg.se
Ni är så snälla!! Tack för era kommentarer!!! <3
Skicka en kommentar